Gilbert Simondon, en fransk filosof verksam under 1900-talets andra hälft, har på senare år fått förnyad uppmärksamhet inom fälten teknikfilosofi, mediastudier och konstnärlig praktik. Hans tankar om teknikens existens och individuationsprocessen erbjuder ett unikt perspektiv på relationen mellan människa, teknik och natur. Simondon utmanade den traditionella uppdelningen mellan det ”naturliga” och det ”artificiella” genom att hävda att tekniska objekt har sitt eget unika existenssätt. Hans begrepp ”konkretisering” beskriver hur tekniska objekt utvecklas från abstrakta, osammanhängande element till alltmer integrerade och sammanhängande system. Detta synsätt har visat sig särskilt relevant i vår digitala tidsålder, där gränserna mellan människa och maskin blir allt mer diffusa.
Simondons filosofi om ontogenes och individuation erbjuder en alternativ förståelse av hur entiteter – vare sig det gäller fysiska objekt, levande varelser eller sociala grupper – kommer till och utvecklas. Han menade att individuation är en ständigt pågående process snarare än ett slutgiltigt tillstånd, vilket öppnar för nya sätt att tänka kring identitet och förändring. Detta resonemang har haft stort inflytande på senare tänkare som Gilles Deleuze och Bernard Stiegler, och har visat sig fruktbart inom områden som mediaarkeologi och konstnärlig forskning. Why Gilbert Simondon? Hans idéer erbjuder verktyg för att förstå och navigera i en värld präglad av snabb teknologisk utveckling och komplexa relationer mellan människa, maskin och miljö. I en tid då artificiell intelligens och digital teknologi omformar våra liv och samhällen, ger Simondons teknofilosofi en nyanserad grund för att reflektera över dessa förändringar och deras konsekvenser.